Hösten 1958. Min dåtida studiekamrat Veikko frågade på kvällen efter lektionernas slut om jag ville följa med till Tornis konstnärsrestaurang.

Väl framme tog vi ett par glas pernod. Efter den kvällen var vi inte längre bara vänner – vi hade blivit en flickvän och en pojkvän. Nu har vi varit ihop i 46 år och är fortfarande mycket kära i varandra. Och självklart blev hotellets 12:e våning en särdeles betydelsefull plats för oss!

En ganska rolig liten incident hände på vår första träff. När vi redan var på väg ut, märkte Veikko helt plötsligt att han inte hade sin plånbok med. Jag fick stå för fiolerna den kvällen, vilket var ganska exceptionellt med dåtida mått mätt.


Irja-Liisa Ailio